Lyckligt slut.

Det har varit en lång höst. Jättelång. Jag kanske kan räka alla dagar jag haft helt tomma i min kalender, på en hand. Det vill säga att det har varit en lång höst som har varit väldigt mycket. Har jag inte jobbat, har jag pluggat, har jag inte pluggat har jag sovit eller varit hemma och städat. Mitt i allt ihop träffade jag någon jag blev kär i. Mitt i kaoset som redan var, blev det ännu mer kaos med mina känslor och jag kunde kanske inte riktigt särskilja vad jag ville eller vad jag tyckte och kände ett tag. Jag har varit så skör att någon knappt kunna höja rösten eller skojat med mig så har jag gråtit en kvart konstant hemma. Och det är inte vem jag är. Jag har ifrågasatt mig själv och mina val.

 Därför har jag "sagt upp mig" från mitt jobb. Därför kommer jag att satsa helt och hållet på mina studier i vår. På mig själv. På min kärlek. På min familj och mina vänner. Jag måste prioritera att hinna röra på mig, inte däcka av total utmattning när jag kommer hem på kvällen efter en dag i både skolan och på jobbet. Jag måste prioritera att kunna gå ut och ta en drink med mina vänner en kväll istället för att behöva sitta och plugga för att komplettera det jag inte hunnit när jag varit på jobbet. Jag måste prioritera att åka hem till min familj och mina vänner, istället för att säga "nja, om åtta veckor kanske jag kan komma fredag till lördag kväll". Typ. Så vill jag inte ha det.

Och som jag nämnde, mitt i detta kaoset träffade jag någon som blev kär i mig. För den jag är. Oavsett om jag är hel eller halv, oavsett om jag är av eller på, trasig eller komplett. Som jag kan gråta med och som jag kan skratta med, som jag vill sitta mitt emot vid matbordet och ha ett samtal med när vi äter istället för att vara frånvarande och bara längta till sängen.

Idag är det den 15 december.
Och snart väder allt.